Vårsolen bländar och det spritter i "buskar och grenar". I replokalen har folkölen trätt in och årets första gubbröra intogs för flera veckor sedan. Alla instrument, sångspår och andra oljud ligger nu inspelade och det enda undantaget för vad som kan betraktas som fullfjädrad inspelning är några trumspår som Erik har fått i uppdrag av producent Roberth "Bacon" Ekholm att åka till någon studio norröver i landet och spela om för att få lite mer bacon i ljudbilden.
Vi är nu i full färd med att planera musikvideo, skivomslag, sommarspelningar, nya T-shirts och annat tjafs. Det är det bästa tjafset vi vet!
I söndags gjorde vi även en intervju för studiefrämjandets egna tidning som går ut till ca 20 000 personer där vi talade varmt om oss själva men framför allt om stället vi kommer ifrån: Heby. även några goda ord lades in fö Busskioskens kebab med mos!.
Kan inte vara lätt att vara journalist alltid.
Nu börjar vi skruva till ljudet på låtarna och hoppas bli klara så vi kan släppa skivan i maj. "Nu ska allt gå i lås" - Joseph Fritzl
Det känns som att vi spenderat hela 2012 åt att spela in vårat nya album, och det är bra för det är precis så det är. Här smeker Johan strängarna till eufori på ett av de mest lovande spåren på skivan.
Här får ni ett mycket kort smygkik på hur det låter. Vi tror skarpt på att det är viktigt att behålla en viss intensitet vid inspelning för att få fram samma känsla som live och Erik J hjälper till så gott han kan genom att svinga kameran genom luften.
Ja tro det eller ej men såhär ser det ut när vi lägger trummor. Ditigalt trumset rakt in i en superdator för bästa ljudkvalitet. Men va spelar ljudkvalitet för roll när man använder fel hand på cymbalslagen och kommer av sig i takten.
"Jag slog med fel hand men jag kom tillbaaaaks!" Utbrister herr Johansson och avbryter kaoset.
De felaktiga slagen ur takt är tydligen något som kalla för Fransk synkop på musikvetarspråk och har sina anor tillbaks till stumfilm där dirigent och musik är osynkad. Inte helt 2012 så vi får nog göra om. Men här får ni en inblick i hur arbetet med nya skivan fortskrider.
Bry er inte om det störande momentet som sitter och slår på sina knän i bakgrunden, han hade en svår och naken uppväxt som satt sina spår. (se tidigare blogginlägg).
Hej bloggen, sångare Erik Ekblad här. Det har hänt mycket på senare tid, både i State of Grace och runt omkring.
Jag kan väl börja med att kommentera något mycket konstigt. Min käre vän Simon Olsson, musikvideoskapare för State of Grace, nyligen avsatt programledare i radio P4 och numer utlandsboende i Filippinerna kontaktade mig i höstas. Han tipsade om att låtskrivare Tomas Törnholm från Västerås tillsammans med två andra låtskrivare, som haft ett flertal låtar med i melodifestivalen och många succéer bakom sig, letade efter en sångare till en låt som han skrivit för melodifestivalen.
Det visade sig att det var en tävling som drevs genom radio P4 och Simon tyckte att det var en god idé att skicka in ett litet röstprov. Puh, ännu en tävling tänkte jag, men det borde ju inte skada att skicka in en liten trudilutt. Så jag snodde i smyg en mikrofon från replokalen och spelade in en version hemma i sovrummet och skickade in och låten var ju trots allt inte kattskit.
Hoppsan hejsan, plötsligt stod jag där live i radio Västmanland med tre låtskrivare som ville spela in en version av låten på riktigt i deras studio. Så helt plötslig klev jag in i schlagervärlden (även om låten inte kommer att innebära deltagande i melodifestivalen).
Så numer går jag omkring i paljettkavaj och plastic smile. och det kommer hur som helst att bli väldigt inspirerande att sjunga i förstklassig studio me producent, tekniker och vem vet allt. Bandet mottog nyheten med höjda ögonbryn och tystnad, vad nu det innebär. Men jag kan lugna alla ifrågasättare och säga att det inte kommer att påverka State of Grace nästa skiva negativt. Jag tar med mig de tips jag från från Törnholm och gänget för att kunna göra nästa skiva så bra som det bara går.
Min inspelade version mm hittar ni på följande länkar:
Hampus kollage med bilder på sig själv som barn har varit ett hett samtalsämne i replokalen.
Hampus tycker att det hjälper oss att få till en kreativ miljö i replokalen och att det är hans rättighet att den ska sitta på väggen. Jag tycker att bilderna stirrar på mig lite hånfullt precis brevid den plats jag brukar stå på i replokalen.
Därför så tar jag ner tavlan varje gång vi repar och Hampus sätter alltid upp den igen innan han går hem. man blir ju inte klok. Jag vill hålla fokus på att spela in världens bästa album och Hampus påstår att tavlan hjälper till. Man blir ju inte klok på karl'n.
Å äntligen fick jag min julklapp från Hampus och Erik som lagt ner sina själar i att göra denna julen alldeles speciell. Hampus och Erik kliver in genom dörren i replokalen där jag sitter och väntar på överraskningen, och de håller med sina största leenden i ansiktena upp ett mickstativ i Finlands färger. Efter ett par sekunders tystnar klämmer jag fram,
- Nämen vad fint, ett finskt mickstativ.
- Nej, säger Erik
- Det är State of Grace färgerna, blått och vitt.
Jag tackar mina kamrater för deras stora hjärtan och ambitioner. Jag lovar att använda stativet på nästa konsert.
Många tror att den är naturlig, denna förföriska turnébringa som kikar fram genom Hampus svettiga linne på scenen. Men det ligger mycket hårt arbete bakom. Vi visar nu hur det går till när vi vaxar Hampus innan spelning, men denna gång är det inför Jul. Därför är detta lucka 3 i State of Grace's julkalender.
Profilen och för många också profeten Keith Richards, gitarrist i rolling stones fick en gång frågan: "Hur gör man egentligen för att skriva en låt?" och svarade då "You don't get it, there is no way".
Keith Richards är en gammal, vilsen, alkoholförgiftad sak och vi i State of Grace jobbar hårt för att bli likadana men i just den här frågan har han faktiskt fel.
Vi har en mycket tydlig struktur för hur låtar ska skrivas. Allt sker i replokalen och antecknas ner på whiteboard och varje låt får ett arbetsnamn. Först "nybra", sedan ett namn som beskriver låten som t ex "stel och tråkig" och senare får den sitt riktiga namn. När allt är klart så bockar vi för låten för att visa att den är redo för att gå vidare till inspelning.
Just nu ser våran whiteboard i replokalen ut såhär:
En riktig skönhet om jag får säga det själv. Till höger har vi skrivit upp låtar som vi tänker skriva i framtiden, och som du ser så är vi ganska övertygade om att även dessa blir bra eftersom de redan fått namnet "nybra".
Om du har idéer på hur man kan förbättra vårat arbete. Hör av dig, vi behöver hjälp!
Ö-vik är ett ställe som ligger långt norrut. Det märker man när man kör bil hela vägen från Sthlm utan farthållare efter ca ingen sömn alls från natten innan och med syntaren Hampus Johansson som musikansvarig som bjuder på spellistan: irriterande musik åren 1632-2011.
Väl framme blev det 8 koppar kaffe innan soundcheck vilket gjorde sångare Erik Ekblad övertänd och soundcheckade som om han stod på fullsatt Wembley och gjorde sin karriärs avslutningskonsert. För att citera ljudteknikern: "Kommer du verkligen ta i sådär mycket när ni kör ikväll sen"?
...Suck...
Koffein är ett mycket tidsbegränsat heroin. Så vi åkte tillbaka till hotellet och däckade, sen var det dags för konsert.
Det må vara långt till Ö-vik men, folk som bor norr om fjållträsk har en passion för musik som man inte hittar någonstans i södra delar. Det älskar vi dem för! Och att döma av svetten som spreds i lokalen, och de glada tillropen så älskar även Ö-vik State of Grace.
Igår gick det att läsa i Ö-viks allehanda: "State of Grace kommer vi att få se mycket av i framtiden!" och det är ju också bra.
Dagen började som alla andra när SoG begav sig ut på de sista spelningarna av årets turné. Tetrispackning och tom biltank blev de första avancerade problemen att lösa innan vi kunde konstatera att Stockholm, precis som alla svenska städer har stora problem med sin infrastruktur som vi gärna skulle hjälpa dem att lösa. Vi är trots allt proffs på området då vi har kört fel på alla ställen som går vid det här laget (inom Svea rikes gränser).
Som ett socialt experiment hade vi bestämt oss för att pröva på ett nytt sätt att bemöta varandra, detta till följd av de bitvis hårda personangrepp som förekommit i replokalen de senaste veckorna. Nyckelordet för experimentet blev ödmjukhet eller rättare sagt överdriven ödmjukhet. Vi kan väl för enkelhetens skull säga att resultatet var något blandat. Det var oerhört svårt att komma fram till något när alla hela tiden hade rätt om allting. Utom Hampus som inte förstod vad ödmjukhet var.
När man kliver in i bryggarsalen kan man inte låta bli att säga: VILKET RUM! 8m i tak, allt i vitt och guld och Erik kunde genast konstatera att det hade gått åt en hel del tyg till gardinerna i de gigantiska fönstren, gardiner som antagligen skulle passa bra in i replokalen.
Spelningen revs av med dunder och brak efter att ha blivit presenterade av inhyrda komikern, satirikern, ”På spåret”-kändisen och kvinnoförnedraren Peter Wahlbeck. En av kvällens höjdpunkter blev mellansnacket som involverade sångare Erik Ekblad, presentatör Peter Wahlbeck, allvetare Kenny Naess och en manlig strippa från Västerås.
Efter spelningen vankades det efterfest på lokal lokal. SoG begav sig till hotellet och gjorde sig av med lite illadoftande klädesplagg och kastade sig sedan ut i Stockholms kollektivtrafik. Tänk vad mycket underliga människor man kan se i en tunnelbanevagn.
I vilket fall som helst så kom vi fram till rätt station och tog oss upp på marknivå. Vi hade fått relativt klara instruktioner om vart vi skulle ta vägen men efter 10 minuters fruktlöst letande fick Hampus besked om att vi gått åt fel håll. U-Sväng! Efter ungefär 15 minuters gång åt det andra hållet hade vi fortfarande inte kommit rätt och efter att ha stämt av adressen så visade det sig att Hampus hade tagit miste på nr 41 & nr 84 vilket är helt förståeligt för oss andra normalbegåvade…
Talang är ett konstigt ord! Det syftar till att man på något sätt kan från början. Det som ligger bakom State of Grace's musik är faktiskt en hel del träning ..... Eller Rep, som det heter på slang. Onsdagar och söndagar är repdagar för oss. Onsdagar för att det det är mitt i veckan och söndagar för att det är okristligt och för att man ska vakna till efter det själsliga slitaget från lördagen.
Idag är det söndag och därför kommer fyra slitna människor vräka ur sig nya låtidéer och bygga på de redan tjutande trumhinnorna. Idag ska vi även överväga ett erbjudande vi fått att åka och spela in delar av nya skivan i en riktigt proffsig studio med en tekniker/producent som jobbat med diverse mer eller mindre stora svenska artister.
De ämnen som kommer behandlas i diskussionerna är:
Pengar
Tid
Artistisk frihet
....och även om Hampus verkligen ska få ha ett kollage med bilder på sig själv som barn i replokalen. (Sista punkten kommer skapa heta diskussioner, men är ett ämne som vi inte längre kan blunda för)
Be strong!
För övrigt börjar det bli dags för oss att boka in spelningar för nästa sommar, vi siktar på ett gäng grymma festivalspelningar och jag lägger upp ett trevligt livefoto för att få till lite festivalkänsla.
